Jag har problem med min vänstra armhåla. Den har gått amok i svettproduktion. Och det är bara den vänstra. Den högra är torr som sahara. ( s a h a r a.. inte sara...) Hade vänster armhåla varit lite större hade jag kunnat bada i den. Jaha .. tänker ni.. här svänger hon i krokarna. Ena dagen allvarlig för att nästa dag vara lika seriös som knattarna på ravefest.. Men det är ett problem för mig just nu. Jag har en stor LP-skiva hängandes under armen oavsett deokonsumtion. Igår fick jag kommentaren: "-snygg batiktröja! (jo.. jag bor ju i Tyskland så de tycker faktiskt att det är snyggt..)" Tack sa jag och gjorde allt för att se ut som en som faktiskt använde batiktröjor, så att hon inte skulle märka att det egentligen var en lökis. Det är ju inte varje dag man drar fram batik-looken, men jag tror jag lyckades ganska bra.

Jag har börjat presentera mig som Svetlana. Känns mer rätt. Känns mer ärligt. Inget mer batik-look-vapen.

- Hej, jag heter Svetlana och luktar lök. Är det någon som vill ha kaffe?

Förbannade mig. Jag är en rutten människa. En sån som tar av sig masken på julafton och säger till alla barn som har förväntan i blicken att tomten inte finns på riktigt. Att han är ett påhitt, en fejk.. precis som jag. Jag är en sån som slickar på alla godisar först innan jag frågar om det är någon som vill smaka. En sådan som bajsar på offentliga toaletter och sedan med avsmak i blicken skyller på den som var före. 

Jo.. det är sant.. för vet ni vad? Jag r ö s t a d e inte.. Jo.. på riktigt; jag RÖSTADE inte. Mitt röstkort försvann någonstans mellan Sverige och Tyskland. Och vi hann inte rösta på konslutatet för de stängde en vecka före valet.. Så vi missade det. Jag.. Jag som sprider moralpredikningar om hur viktigt det är att rösta, att det inte bara är en rättighet utan också en skyldighet. Jag som brukar spy ur mig ramsor om att folk dör för rösträtten, för friheten, för demokratin, jag röstade inte själv. Vilken jävla fejk. Vilket jävla ljug. I fyra år ska jag nu tvingas bära tyngden av Jimmy Åkesson på mina axlar, för det är på grund av sådana som mig som gör att han sitter i riksdagen. Och är han lika tung som han är inskränkt.. ja då förstår ni att det kommer att bli några slitsamma år..

Jädra nedrans förbannande mig.  

Sakta men säkert smyger den sig på.. förvandlingen.. Jag märkte den knappt i början, den kom så tyst, så försiktigt. Men den närmar sig. Jag känner det.
Jag nynnade med i en låt idag. Kunde inte texten, men jag tyckte att den svängde. Är inte det ett tecken? Eller som när jag helt plötsligt började tänka på den likgråa, svettiga bratwursten och det började vattnas i munnen på mig. Smaklökarna vidgade sig, luktsinnet var helspänt. Jag var verkligen sugen. Är inte bratwurst ganska gott egentligen? Börjar jag bli galen?
Jag vet hur det fungerar.. har gjort det förut. Ribban sänks och tillslut står man där barfota i snön och tycker att det är ganska varmt. Men jag gillar att vara barfota, så spelar det egentligen någon roll?  

Varför är jag rädd för mörkret? När lamporna släcks börjar mitt hjärta att banka och mina sinnen att spinna. Det mörka, det okända skrämmer mig. Det känns som att jag står i mitten av ett tomt rum, utan någonstans att gömma mig. Jag känner mig utelämnad, ensam och svag. Allt på grund av lite mörker. Varför är jag rädd?  

Jag kommer oftast ihåg mina drömmar. Varför vet jag inte.. men jag gör det. I vilket fall så har en dröm börjat dyka upp hos mig. Det är inte samma dröm, men de liknar varandra och det är ofta samma personer som är med. Den är diffus, personerna i drömmen gestaltas ibland genom någon annans persons skepnad. Och den dyker upp ganska ofta nu för tiden. Betyder drömmar något? jag tror ju egentligen inte det. Jag tror att det är hjärnans sätt att sortera intryck och att det man drömmer bara är en slump. Men varför likande dröm om och om igen? kanske tror jag lite ändå, att det är något mitt omedvetna vill säga mig.. Något som egentligen är klart och tydligt men något som jag inte ser? Vad är det då jag inte förstår? Varför är gestaltas huvudpersonerna av någon annan? nej.. Blir inte klok på det.. Ibland tror jag att jag lider av lätt paranoia.. har nog för livlig fantasi helt enkelt. En dröm är bara en dröm.

Eller?